mall

Tänder och bett
Tillbaka till hundens sjukdomar och defekter /tandbortfall
Tänder: 28 mjölktänder som byts ut mot 42 permanenta tänder då valpen är 10-26 veckor. Vänj gärna valpen tidigt att låta sig bli undersökt i munnen samt att få tänderna borstade. Vanlig tandkräm är ej populär. Hundtandkräm finns i djurbutiker men är ej nödvändigt. Barntandkräm med låg fluorhalt kan användas och brukar tolereras relativt bra av hund. Helst bör tänderna borstas varje dag. En tandborstning i veckan har nästan ingen effekt alls. En normal hunds permanenta bett innehåller med andra ord sammanlagt 42 stycken tänder, 20(6+2+8+4) i överkäken och 22(6+2+8+6) i underkäken. Främre delen av det permanenta bettet hos en vuxen hund har sex framtänder (incisiver) och två hörntänder (canintänder) i vardera över- och underkäken. Därefter följer kindtänderna som numreras framifrån. På varje sida finns först fyra främre kindtänder (premolarer, p1-p4). Bakom dem sitter de bakre kindtänderna (molarer, m1-m3), två i överkäken och tre i underkäken. Ett komplett bett innehåller alltså tjugo tänder i överkäken och tjugotvå tänder i underkäken, totalt fyrtiotvå tänder. Hos små valpar (i mjölktandsbettet) finns samtliga framtänder och hörntänder och de tre bakre premolarerna (p2-p4). En valp har alltså fjorton tänder i vardera käken (6+2+6), sammanlagt 28 tänder. En valp som saknar en viss mjölktand kan, men måste inte, sakna samma tand i det permanenta bettet Incisiva (I1-I3) De incisiva är de främre tänderna, de som sitter mellan Canis. En hund skall normalt ha fyra stycken av varje incisiv. Med andra ord två stycken I1 nere och två stycken I1 i överkäken, dvs. fyra stycken I1 i hela munnen. I1 är de mittersta tänderna, I3 är de som sitter närmast Canis. Totalt har hunden tolv stycken incisiva. Canis (C) Canis kallas i vardagligt språk för ”huggtänder” och även "kanintänder". Normalt har en hund fyra stycken canis, två uppe och två nere. Premolarer (P1-P4) Normalt har en hund fyra stycken av varje premolar, dvs. två av varje premolar i överkäken och två av varje i underkäken. Totalt 16 premolarer. Premolarerna ligger mellan canis och molarerna. (Pre = före, ”före molarerna”) P1:orna är de tänder som oftast fattas hos en fullvuxen hund. Molarer (M1-M3) Normalt har en hund fyra stycken av M1 och M2, och två stycken M3. M3 finns endast i underkäken. Molarerna sitter längst bak i munnen på hunden, de sk. kindtänderna. Totalt ska hunden ha 10 stycken molarer. Persisterande mjölktänder En mjölktands rot och krona skall återbildas när den permanenta tanden anläggs och när roten förtvinat ramlar tanden ut. Den permanenta tanden trycker på underifrån. Vid 5 - 6 månaders ålder skall alla mjölktänderna ha ersatts av permanenta tänder. Det tillkommer även nya kindtänder, två premolarer och alla molarerna. Om mjölktänderna inte ramlar bort vid normal tidpunkt kallas de persisterande. Persisterande betyder envis, framhärdande, orubblig. Persisterande mjölktänder förekommer rasbundet hos flera raser. Möjligen finns ett samband med vissa hormonella faktorer hos dvärghundar. Om mjölktänderna, speciellt canintänderna, inte återbildas och lossnar i tid kan det permanenta bettet påverkas. Persisterande canintänder har ofta mycket långa rötter. För att dra ut dem måste man söva valpen och öppna tandbenet vilket ofta upplevs negativt av djurägare. Mjölktandspersistens styrs mest sannolikt av polygener.
Bettfel hos hund Med hundens bett menar vi det sätt på vilket över- och underkäkens tänder möts. Det är viktigt att skilja mellan bett, tanduppsättning och tandställning. Tanduppsättning beskriver tändernas antal och form, medan tandställning anger tändernas placering och riktning. Tandställningen kan inverka på hundens bett. Käkarnas tillväxt är avslutad vid ca 9 månaders ålder och först då kan man säga något om hur hundens permanenta bett kommer att bli. Ett fulltaligt permanentbett består av 42 tänder. Tandformeln ser ut enligt nedan.

De vanligaste anledningarna till att en hund saknar tänder är arvsanlag och miljöfaktorer Flertalet olika bettfel samt tandförluster anses vara ärftliga. Arvsgången för övertaliga tänder, tandförluster samt trångbett anses vara familjär. Avsaknaden av tänder kan också bero på trauma och man bör låta veterinärundersöka och eventuellt röntga en hund med tandskador, detta gäller även skador mot mjölktänderna, för att fastställa inför framtiden att tänderna har funnits på plats. Följande bettformer finns: saxbett tångbett omvänt saxbett överbett underbett snett bett öppet bett

Saxbett
Saxbettet är hundsläktets normalbett. Det är den bettform som är korrekt hos de flesta raser. Vid saxbett sitter framtänderna i överkäken mitt framför framtänderna i underkäken. De två raderna framtänder vidrör varandra. Underkäkens hörntänder sticker upp framför hörntänderna i överkäken och ligger i mellanrummet mellan hörntänderna och framtänderna i överkäken. Första kindtanden i överkäken pekar mellan första och andra kindtanden i underkäken, och så fortsätter det vidare bakåt.

Tångbett
Vid tångbett biter överkäkens och underkäkens framtänder mot varandra. Denna bettform medför högre slitage på framtänderna än andra bettformer. Äldre hundar som haft saxbett kan med åldern få tångbett för att den yttersta emaljkanten på framtänderna slits ner.

Omvänt saxbett
Denna bettform karaktäriseras av att framtänderna i underkäken sitter framför framtänderna i överkäken, och att framtänderna i över- och underkäken berör varandra.

Överbett
Överbett innebär att framtänderna i överkäken hamnar så långt framför framtänderna i underkäken att de två tandraderna inte vidrör varandra. Det uppstår ett större eller mindre mellanrum. Denna bettform är felaktig för samtliga raser. Överbett kan orsakas av tändernas lutning men oftare av disproportion mellan över och underkäke. När det gäller gravare avvikelser måste man skilja mellan de överbett som orsakas av förlängd överkäke och de överbett som orsakas av förkortad underkäke. Ibland kan det bli nödvändigt att mäta käkarna och jämföra dem med en för rasen normal käklängd.

Förlängd överkäke
Ger en extremt lång nos, medan hakan antingen kan vara förkortad eller normallång. Det finns studier gjorda i England som visar att detta förekommer inom schäferrasen

Förkortad underkäke
Ger en normallång nos, medan hakan är förkortad. Ett kraftig överbett kan bidra till att hörntänderna tränger upp i tandköttet i gommen. Detta räknas som ett allvarligt fel och orsakar många gånger lidande för hunden. Genetiska utvärderingar som gjorts visar på en recessiv arvsgång.

Underbett
Underbett är den bettform som beskriver att framtänderna i underkäken sitter framför tänderna i överkäken. Hörntänder och premolarer i underkäken har förskjutits framåt.

Snett bett
Är vanligtvis orsakat av att de två grenarna i underkäken vuxit olika mycket, så att den ena underkäksgrenen blir längre än den andra. Att bettet är snett ser man ofta på att framtands paren inte är likadant ställda.

Öppet bett
Ibland kan man se hundar som inte kan stänga munnen ordentligt. Det uppstår ett öppet mellanrum mellan framtänderna i över och underkäken. Det beror på att kindtänderna i över och underkäken möts kant i kant och inte som det skall vara att tänderna går ihop omlott. Bettavvikelser är något som förekommer inom samtliga raser och är något som alla uppfödare och hanhundsägare bör väga in i de övriga avelsaspekterna. Det är av största vikt att en hund har ett fungerande bett.
Tillbaka till hundens sjukdomar och defekter/tandbortfall
Back
Källor: SKK Anatomiboken Sundhund avel-genetiska anomalier hos hund Doggy Rapport 1/91